Last day
Igår var det min sista dag på Sexårs och jag har väldigt blandade känslor för det. Vissa perioder kändes det skönt och andra inte.
Fick ett stenhårt uppdrag att gå in och försöka strukturera en väldigt förstörd grupp vilket var en av de svåraste uppdragen jag har fått. Det påverkade mig både känslomässigt och psykiskt. Efter redan andra dagen stormade jag ut i tårar och jag kände att det här är något jag aldrig kommer att klara. Jag gav inte upp och jag fick gruppen bättre på många sätt och vis - även om de har en lång väg kvar att gå.
Det värsta av allt är att jag känner att jag lämnar de i sticket. Att jag sviker dom. Dom har anförtrott sig åt mig som deras nya fröken, vi har skapat en speciell relation till varandra som grupp, vi har blivit som en stor familj och nu lämnar jag dom?
Nu kommer det in någon annan i bilden som de ska kunna lita på. Alldeles för mycket byten av fröknar. Om jag hade fått så hade jag stannat och gjort allt i min makt för att göra det så bra som möjligt. Det som är positivt är att jag ändå kommer att jobba i skolan men i en annan byggnad och sen att jag ska komma in vid några tillfällen när den nya fröken är på kurs.
Jag har fått en grym erfarenhet jag aldrig hade räknat med vilket har fått mig att inse att det här är ett jobb jag skulle tänka mig att ha resten av mitt liv! Jag ska plugga till förskollärare.
jag har haft världens bästa kollegor. Så som vi har skrattat och så arga som vi har varit men sedan börjat skratta igen för att man har hört vilket Psyko man låter som. Alla små kommentarer. Och det bästa av allt, när man skämtar eller gör något och hela gruppen sitter och verkligen asgarvar! Det är det positiva som räknas även om jag har känt mig som en elak häxa mellan varven!
Jag hoppas verkligen att allt kommer att gå framåt i deras utveckling, koncentration och mycket annat. De förtjänar det.
