Denize Tuna

Jag kan inte säga att jag inte tycker om dig, men jag gillar dig inte heller. Långt innan vi träffades gick det en massa snack och dig som jag faktiskt trodde på. Jag skapade min egna uppfattning om dig som var väldigt dumt av mig. Men jag hade en magkänsla, en känsla av att det var något som inte stog rätt till med dig. Vi började umgås och jag tyckte att du var en skön brud MEN det var något som inte stämde. Jag drog mig undan. Men min bästa kompis började umgås allt mer med dig. Jag drog mig undan mer men sen insåg jag att ju mer jag drar mig undan desto längre kommer jag att komma ifrån min bästa vän så jag inprincip försökte tycka om dig. Det var grejer som hände och jag fanns där att trösta dig, att prata med dig, att slippa få dig att känna dig ensam.

Någon vecka senare får man reda på att du har ljugit oss alla rakt upp i ansiket. Jag konfrenterade aldrig dig, kände att jag inte behövde det. Så mycket betydde du inte för mig. Du sjönk i mina ögon och jag brydde mig inte längre. När jag läser igenom detta tror ni säkert att jag blev huggen i ryggen och sårad som uta ba fan men så illa var det inte. Jag stängde automatiskt av mina "känslor" från början och det här pågick inte under en lång period utan under 1-2 månaders tid bara.

Jag skriver inte det här för att jag vill klanka ner på någon utan jag skriver det för allt folk där ute som har onda aningar om personer, saker, vad som helst!! Lita alltid på din magkänsla, oftast har den rätt!