Denize Tuna

Du har svikit mig, om och om igen men jag hittar alltid ett sätt för att ta mig upp. Och för varje gång det händer bli jag bara ännu starkare. Fattar inte varför jag är kvar, du förtjänar inte mig men på något sätt faller jag tillbaka hela tiden, oavsett vad du säger och gör. Vet att du ångrar dig för hur du har behandlat alla i din omgivning, men snälla börja visa det, börja bry dig. Du betyder mer än du anar, men gör jag det? Tänker du på mig så som jag tänker på dig när jag vaknar och när jag går och lägger mig? Har svårt för att tro det. Innerst inne vet jag att du älskar mig med hela ditt hjärta men ibland måste man få höra det och hur många gånger har jag hört det? ingen. Begär inte att du ska ta all ansvar men skulle bli överlycklig om du bara försökte, om du bara visade att du vill finnas där även fast allt går åt helvete. Du gav upp för längesen, varför? Är jag inte värd din tid lika mycket som dina kompisar är? Är det svårt att börja om på nytt även fast det har gått så lång tid? Blir så arg och frustrerad när jag tänker tillbaka på vad du har gjort, hatar dig så mycket för det. Jag har hat-kärlek för dig och kommer aldrig att kunna "bryta" den bilden jag har av dig. Det kanske hade varit annorlunda om jag inte visste om så mycket eller så hade jag bara varit mer förvirrad antar jag. Har alltid undrat vad JAG har gjort för fel för att förtjäna det här. Jag behöver dig.